Det är ju egentligen en fundering som många tar i tu med sådär runt nyår, men det dök upp i mitt huvud under bilresan hem från träningen.

Så vad gjorde jag för ett år sedan?

För ett år sedan hade jag en nära vän som numera knappt kan benämnas som en vän till mig. Det känns som att jag tänkt mycket på henne på senaste, men å andra sidan har jag tänkt mycket på en hel del saker.

Jag hade precis kommit igång ordentligt med min träning och tragglade mig igenom det mest intensiva skolåret jag någonsin varit med om. Ganska trött och slutkörd har jag nog varit, med tusen bollar i luften. Men ingenting av det som varit jobbigt har inte kunnats väga upp av ett allmänt välmående.

Man skulle kunna säga att jag hittat något som verkligen får mig att må bra. Fast hittat är också fel benämning, eftersom det är något jag haft som bara utvecklats till det bättre.

Jag är säker på att för människor runt omkring mig ser det ut som att ingenting förändrats, mer än kanske småsaker. Men inom mig har det varit en stilla jordbävning.

Nej, det ska jag inte. Däremot är jag väldigt trött. Har varit en väldigt intensiv dag på praktiken, så jag är helt slut i huvudet. Det var jag redan innan lunch, men man får försöka rycka upp sig själv och se alert ut även resten av dagen.

Och visst överlevar man. Nu ska jag varva ner, laga lite mat och sedan iväg för att träna. Var på styrkepass igår och har en rejäl träningsvärk framför mig, man kan ju hoppas att "lättare" träning lindrar. Om man nu klassar cykelpass som  lättare träning