Idag kunde jag inte annat än förstå att det egentligen inte var meningen att jag skulle gå till min praktik; det började redan igår kväll med att jag inte kunde somna. Jag har ingen aning om hur länge jag var vaken, men till sist orkade jag inte ens ligga vaken och började istället titta i gamla fotoalbum. Förr eller senare somnade jag, men när klockan ringde kunde jag inte förmå mig själv att gå upp, utan sov en timme extra.

Kan inget annat påstå än att jag kände mig ganska trött och frustrationen steg några grader när jag kommer ut till bilen, varav bildörren har frusit fast. Efter några om och men kom jag till sist in, hämtar isskrapan och går loss på rutorna. För att snart inse att jag av någon märklig anledning har frost även på insidan av rutan. I väg till praktiken kom jag ändå, enbart för att halka på en isfläck på parkeringen. Det har helt enkelt inte varit den bästa tänkbara morgongen.

Imorse när jag gäspande klev upp ur sängen och ställde mig framför badrumsspegeln slog det mig vad fin min hy såg ut, just idag. Många människor fnyser när man säger något sådant om sig själv, men varför ska man sträva efter att bara se det dåliga?

 

Under många år resonerade jag ungefär som Dr. Cox i Scrubs: att självförakt är den bästa vägen till perfektion – hatar du din kropp kommer du pressa dig själv ännu hårdare för att se så bra ut som möjligt. Frågan är då, blir man någonsin nöjd? Svaret är nej, vad du än eftersträvar kommer du alltid att tänka att du blir lite bättre, lite lyckligare om du kommer lite längre. Ett tydligt exempel är ätstörningar: Kanske börjar det som lite varsam bantning för att nå 50 kg, eller vilken siffra som helst. När du väl når 50 ändrar du till 47, 45, och så vidare utan direkt ände.

Jag speglar mig, en hel del faktiskt, allra helst i helkroppspeglar. Istället för att se allting anmärkningsvärt ser jag det jag gillar hos mig själv. Självklart möts vi alla av bakslag ibland, har en lite sämre dag men i grund och botten tror jag att det handlar om att inse att det är helt okej att tycka att man själv är bra, utan att komma till en nivå av arrogans. Kom ihåg att en positiv självbild inte nödvändigtvis innebär några ytterligheter – bara för att du tycker om dig själv är du inte automatiskt utseendefixerad, arrogant utan besitter bara lite (eller mycket) självförtroende.

Lipsylberoende är nog ett av de större vardagsproblemen, i alla fall bland tjejer, skulle jag tro. Jag läste någonstans att om man har en lipsyl av kvalitet, ska det räcka att applicera morgon och kväll. Många av oss är nog framme och smörjer betydligt fler gånger än så, särskilt i höstrusk och vinterkyla.  

Själv har jag alltid haft problem med att mina läppar spricker precis i mitten av underläppen, vilket inte direkt är bekvämt. I somras var jag på Aloe vera-party och inhandlade en lipsyl, vid namn Aloe lips med ganska speciell konsistens. Den är inte särskilt fast och känns nästan lite halvsmält hela tiden. Inget att ha i fickan, med andra ord.  

Hur som helst vill jag absolut rekommendera denna lipsyl, Aloe lips, som kostar ungefär 40 kr. Jag är dock rädd att den kan vara lite knepig att få tag i, eftersom Forever living products är en form av pyramidföretag eller något sådant. Går man in på deras hemsida står det: Kontakta oss på tel +46 31 727 80 00, så hjälper vi dig hitta en återförsäljare som bor i din närhet. Med en enkel googlesökning kan man även få fram förslag på återförsäljare.

Den här veckan har jag funderat lite kring det här med att bli mångalen. Med det menar jag huruvida vi människor påverkas av fullmånen, eftersom jag har hört många människor påtala att de sover sämre, drömmer och kissar mer och oftare vid fullmåne.

På P3 i morse påtalade man just detta och hade fått in ett mail av någon som beskrev det som att månen påverkar ebb och flod, men också vätskebalansen i människokroppen. Därför kan man känna sig lite ”skogstokig”, som dem beskrev det, just vid fullmåne.

Jag kunde inte låta bli att försöka googla lite fakta om månen och just på Wikipedia hade faktasidan om månen en underkategori vid namn ”Månen inom folktro, symbolik och dylikt”, vilket inte riktigt gav den sortens information jag sökte efter. Däremot betonades en intressant liknelse: Det latinska ordet för måne är luna, vilket man kan jämföra med det engelska ordet för galning – lunatic.

Om man istället fokuserar på att läsa om tidvatten får man en liten klarare bild av vilken inverkan månen har på jorden i stort. Månen och solens gravitation orsakar flodberg på båda sidor av jordklotet. Vattensamlingarna rör sedan över havets yta eftersom jorden roterar kring sin axel. Det är lite olika krafter som samverkar och motarbetar varandra, men som jag förstår det roterar jorden och månen kring en gemensam tyngdpunkt. I rotationen arbetar en annan kraft för att göra månen och jordens kroklinjiga rörelser rätlinjiga. Det medför att lättflytande vatten samlas så långt borta från den gemensamma tyngdpunkten som möjligt, vilket medför högvatten på från månen sett det som blir på jordens baksida.

Eftersom jorden snurrar kring sin egen axel har en och samma ort högvatten två gånger per dygn och lågvatten två gånger per dygn. Solen påverkar tidvatten på precis samma sätt som månen, men med en knappt hälften så stor inverkan. Då månen, solen och jorden befinner sig på ungefär samma linje – alltså vid nymåne och vid fullmåne – förstärker solen månens effekt, vilket kallas för springflod.

Tidvattenhöjden ute i oceanerna är högst ungefär en meter, medan tidvattenhöjden kan nå över tio meter intill kuster samt i smala och grunda sund. Då borde man alltså kunna dra slutsatsen att desto mindre vattenansamlingar – desto större påverkan, och då är det väl inte så konstigt om man känner av det i kroppen på något sätt?

- Källa: Wikipedia; http://sv.wikipedia.org/wiki/

Idag är det träningsvila som gäller, så jag har satsat på te och andra delen i Stieg Larssons Millennium-trilogi; Flickan som lekte med elden. Män som hatar kvinnor är den första kriminalromanen jag vågat läsa och den var egentligen inte särskilt otäck. Däremot var den rejält fängslande när man väl kommit in i handlingen, ett boktips så här i höstmörkret. Dags att stänga av datorn och mentalt förbereda mig på att sova

Igår låg jag och läste senaste numret av Må bra innan jag somnade. Jag läser alltid tidningar sida för sida, men hoppar över en del som jag inte tycker verkar intressant eller tilltalande just i stunden. Jag kom fram till en artikel om en kvinna vid namn Madeleine Åsbrink och kan för tillfället inte minnas vad artikelns rubrik var, men den handlade hur som helst om lycka. Min tanke var att ”det här orkar jag inte läsa just nu”, men av någon anledning började jag läsa artikeln och fastnade vid ett uttalande:

 ”Lycka är nämligen inte ett till tillstånd,

utan oftast ett val och ett förhållningssätt” 

Det ringde väldigt bra i mina öron och jag tror att det är en ganska bra definition av min levnadsfilosofi. Samtidigt förstår jag att man kan förkasta citatet genom att säga att det inte är så enkelt, och det håller jag med om det också. Självklart finns det situationer då man inte kan välja lycka, åtminstone blir det valet åsidosatt bakom viktigare faktorer. Vad de faktorerna är måste vara högst individuellt, en kris, fysisk läkning, depression – jag vet inte.

 

Jag tror att man har större valmöjligheter än vad många andra säkerligen gör, men det är också ett beslut jag fattat – att jag tror på mig själv. Det är inte helt enkelt och livet är en ständig process där man måste arbeta med sig själv.

Jag kan inte låta bli att associera till mina tankar om begreppet tid. Ibland känns det som att jag skulle kunna bli rent av förbannad på vänner som konstant hävdar att de inte har tid. I min värld finns inte begreppet ”jag har inte tid” för tid, det har man alltid. Däremot handlar det om val och prioriteringar, vad man väljer att lägga sin tid på. Valet är kanske inte upplevs helt fritt; men då får du frågade dig själv vem det är som tvingar dig? Det kanske inte alltid känns roligt att lägga en massa tid på att arbeta, men om man jämför med motsatsen så är nog ett liv med arbete och pengar att hushålla med bättre än det motsatta.

Jag skulle vilja uppmuntra alla människor i hela Sverige att börja använda reflexväst. Jag blir helt tokig när jag exempelvis är ute och kör bil och helt plötsligt korsar en cyklist vägen. Han är helt klädd i svart och de enda förekommande reflexerna är de på tramporna, möjligtvis någon på cykelhjulen även. Har man reflexväst syns man på betydligt bättre håll, vilket skulle vara bra.

 

Det gäller inte bara cyklister, utan även fotgängare. Är det meningen att jag ska se alla mörkklädda fotgängare? Hade man haft ljusa kläder, hade det kanske gått men tyvärr dominerar de mörka färgerna höst och vinter.

Min första tanke var att hävda att kommunen borde dela ut reflexvästar till alla människor, men det reviderar jag. Det är upp till varje människas sunda förnuft att förstå att lite reflexer kan göra skillnad mellan liv och död, särskilt med tanke på hur ovarsamma många cyklister och fotgängare är i trafiken. Självklar finns det även en stor mängd oförsiktiga bilförare, men dem hör inte hit just nu. Ska man hävda sin rätt till företräde, eller göra hastiga manövrar – gör det smart och använd reflexväst.

Idag skulle jag på seminarium i Göteborg med min praktikstudiegrupp. Vi skulle träffas för att diskutera makt i relation till våra kommande yrkesroller. Men istället blev det en ganska lång genomgång av hur alla har det på sina praktikplatser, känslor och frustrationer och en si sådär 20 minuters diskussion om just makt.

Efteråt tog jag en halvtimmes promenad i regnet eftersom jag kände mig ganska uppstressad, och visst kände jag mig lugnare. En stund i alla fall. Gick på jakt efter en underklädesbutik som jag då glömt namnet på, eftersom de säljer en sportbh som sägs vara mycket bra. Promenerade hela västra hamngatan ner och letade, men hittade inget. Att jag inte riktigt visste vad det var jag letade efter underlättade inte direkt. Kollade på Hogengårds hemsida nu och ser att jag var på fel gata; butiken ligger på östra hamngatan, inte västra. Ibland är det inte helt enkelt!

Det blev ytterliggare en sväng i diverse affärer i Göteborg och jag hittade en stickad tröja som såg väldigt mysig ut på H&M.