Den som läste igår kunde notera att både min lilla syster och min lillebror fyller år nu i dagarna; Camilla igår och Mattias på måndag. Så nu sitter jag, uppklädd, i väntar på att gästerna kan komma. Jag hoppas att ingen tittar på mina fötter, för jag har verkligen svårt att slita mig från mina raggstrumpor. Kommer inte att ta av dem såvida ingen säger till mig, man vill ju inte frysa – och är man kall om fötterna blir man kall om hela kroppen.

Var ganska svårt att få till några tjusiga bowlingbilder igår, men roligt var det. Jag var i lag med Janne och Mattias, och vi kom på andra plats (av tre lag, så det är inte så mycket att hurra över).

Nu är det bäst jag lämnar datorn och inväntar gästerna, de borde komma vilken minut som helst.

Igår var jag och tittade på Quantum of Solace, den nya James Bond filmen. Dessvärre fick vi väldigt dåliga platser; satt på tredje raden, längst ut i kanten. Filmen var trots allt sevärd, men inget som tilltalade mig helt ut. Kändes som att jag kanske borde sett föregående filmen först, men tänkte att det inte borde spela så stor roll eftersom det finns hur många Bond-filmer som helst.

När jag kom hem från filmen fick jag för mig att jag måste ta reda på vad filmtiteln egentligen betyder. Den blev mest bara svår att komma ihåg när man inte alls förstod den, men nu vet jag på ett ungefär. Quantum är latin för "how much" och solance för consolation, ungefär. Alltså betyder titeln i princip "Hur mycket tröst" och det är ju lite logiskt, på sitt sätt, utifrån filmen.

Inte helt otippat blev det en lugn kväll igår. Janne och jag lagade god mat och tittade på Idol och fredag hela veckan. Det är första gången i mitt liv som jag följer, eller ens tittar på Idol och jag måste erkänna att fredag hela veckan är bättre... Så något direkt Halloween-firande blev det inte, där emot blev det lugnt och god Lindor choklad.

Den senaste tiden har jag blivit lite tråkig, lite mer vuxen kanske man ska säga. Fest och utgång har gått från att vara ett ständigt återkommande tema under helgerna till att bli något som händer i få undantags fall. Istället sitter jag på J:s säng med en laptop i knäet och tittar på Sing along med så låg volym att det ändå tar kål på vitsen. Men skulle jag ha det högre skulle det störa de livfulla diskussioner som förs över internet.

Jag hade en tanke med vad jag skulle skriva idag, men efter att ha klickat mig runt på sidan har jag redan glömt bort vad det var.