Idag publicerade Aftonbladet en artikel som uppmärksammar en studie gjord i Skottland, där man kommit fram till att vissa människor instinktivt dras till fett och socker på grund av en viss gen. Det hade varit intressant att vet hur man genomfört studien. Visst, det kan säkert vara så att em del människor dras mer till onyttig mat men det känns som en väl förenklad bild av det hela. Nu vet jag som sagt inte hur studien är genomförd, mer än att man i tre tester erbjudit barn olika typer av livsmedel. Jag vill tro att man väljer livsmedel delvis beroende på ett invant mönster, men även på grund vad man ätit under dagen. Jag kan tänka mig att vetskap om exempelvis denna sötsugs-gen fungerar ganska bra som ett försvar för många människor, ett sätt att plocka bort det personliga ansvaret för vad man stoppar i sig.

Läs hela artikeln här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3967769.ab

Hade planerat in ett yogapass idag, men jag kände att min kropp behövde ta det lite lugnt idag. Istället har jag promenerat, delvis en promenad mitt på dagen då jag fick njuta av både ljus, snö och frisk luft. När jag kom hem tog jag på mig en massa varma kläder och garderade både mig och hunden Flora med reflexvästar och för att ge mig ut igen. Tråkigt nog är det inte på långa vägar lika mycket snö där jag bor som vid min praktikplats, men det kommer väl hit i sinom tid. Fick ännu en dos frisk luft i alla fall och värmde mig sedan med glögg och mandlar.

För två veckor sedan testade jag ett av cykelpassen som kallas för activio för första gången. För den som inte läste mitt inlägg efter det passet kan jag förklara att det går ut på pulsstyrd träning, där man får följa sin puls på en skärm längst fram i salen. På skärmen ser man dels vilken puls man ligger på, vilket procent av maxpulsen det är och en intensitetsskala.

 

Jag tror inte att jag träffade riktigt rätt på maxpulsen den här gången heller, eftersom det kändes som att jag fick hålla tillbaka ganska mycket för att ligga på rätt procenttal. Det var nog på sätt och vis bra, eftersom det var ett längre pass än vad jag är van vid. Hur som helst gick 75 minuter bättre än väntat; jag trodde aldrig att jag skulle orka det. Kanske är det så att viljan räcker längre än självförtroendet ibland. När det gått 60 minuter måste jag erkänna att jag kände mig ganska mör, men inte värre än att man hanterade den sista kvarten.

Cyklade stående större delen av passet, så nu väntar jag mig en kraftig träningsvärk under morgondagen. Var lite öm redan innan, efter gårdagens träning. Vi får väl se hur det blir.

Det tycks vara så att Aftonbladet återvinner artiklar på sin hemsida, ganska smart med tanke på att det annars i många fall skrivs fler snarlika artiklar. Idag kan man högst upp på deras sida kropp och hälsa läsa en artikel med rubriken ”Julbord – välj rätt för din viktstrategi”, en artikel publicerad 17 december, 2007. Man har tagit hjälp av tre personer, två för mig kända namn: Fredrik Paulún och Anna Skipper plus Josefine Jonasson, dietist från Aftonbladets viktklubb. 

Jag började läsa artikeln med tanken ”äsch, julen är ändå bara en vecka om året” och blev därför positivt förvånad då artikeln tar utgångspunkt i att de tre ”viktexperterna” enas om att vi ska låta smaklökarna avgöra vad vi väljer att äta under julen, eftersom den bara kommer en gång om året. De skriver att risken för viktökning är liten om man framför allt begränsar portionerna, vilket förmodligen är lättare sagt än gjort när det erbjuds många inbjudande alternativ. Personligen har jag inte så svårt att begränsa mina alternativ, eftersom jag är vegetarian och vegetarisk mat är ofta inte särskilt prioriterat på julbord. 

I artikeln följer även en lista över vad man bör rikta in sig på att äta, beroende på om man vill kalla sig själv Hälsofreak, GI-frälst alternativt Kalorikoll. Läs hela artikeln här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/vikt/article3916608.ab

Idag fullföljde jag min planering och gick på det svettiga bodycombat-passet. Svettigt, men roligt - som alltid. En av de saker jag tycker är roligt med träningsformen är att det går fort att komma in i träningen. Jag har endast varit på just detta pass en gång innan, för tre veckor sedan, men tyckte ändå att jag hängde med bra och kunde lägga mycket kraft i övningarna. Det känns att det ger bra konditionsträning och blev för mig ett utmärkt, avslappnande avslut på en stressig dag.

Ser fram emot när det nya programmet släpps, så man kan hänga med redan från början. Borde kanske göra ett konditionstest för att se vad som händer med konditionen på tre månader med bodycombat. Eller så får jag helt enkelt lita på min känsla av att saker och ting förändras åt det bättre.

På måndagar tycker jag att det är roligt att se över vad jag vill träna den kommande veckan. Det är inte alltid det blir precis som man tänkt sig, men det gör inte så mycket. Generellt sett tycker jag att planering är halva det roliga i det mesta jag gör, men det händer att jag går upp i det för mycket och gör utförliga planer för månader framöver vilket för mig skapar stress – en ständigt fulltecknad kalender. Att gå igenom för en vecka framöver känns ändå som ett sätt att hålla det hela på en stund nivå.  

Innan man planerar saker behöver man fundera över vilka ramar man har, vad som sätter gränserna. Min främsta begränsning i träningsplanerna är tiden; jag kan inte välja att träna tidigare än klockan 16, eftersom jag går hem från praktiken däromkring. Dessutom vill jag inte träna för sent, eftersom jag då sover sämre. Min grundprincip är alltså att träna så tidigt som möjligt, men det känns ändå helt okej att göra undantag från principen ibland. Idag lutar det åt att träna bodycombat kl. 17:45.

Jag har börjat sova dåligt natten mellan söndag och måndag, av okänd anledning. Man skulle kunna tänka sig att jag upplever någon slags ovilja mot att helgen ska ta slut, men jag har svårt att tro det eftersom jag inte har något emot att åka till min praktikplats – snarare tvärt om. Kan det bero på att jag sover så mycket på helgen att min kropp inte vill sova mer när söndagen väl kommer? Fast då tycker jag att jag inte borde vara trött nu. Så vad problemet kan vara vet jag inte, men det känns som att det måste ha någon särskild anledning eftersom det handlar om just söndag-måndag och inte när som helst i veckan. 

Den senaste tiden har jag känt mig mindre och mindre sugen på mjukt bröd. Suget har inte direkt blivit större efter att jag läst kapitlet om bröd i boken Den hemliga kocken. Författaren gör en förteckning över några inte helt ovanliga brödingredienser, som man egentligen inte behöver. Det är ingredienser som jag många gånger stött på, utan att reflektera särskilt mycket över eftersom jag ändå inte vetat vad dem innebär. Tills nu. 

 

I boken beskrivs även ”bake off”-bröd, vilket är det så kallade butiksbakade brödet. När jag var och handlade idag granskade jag hyllan med ”butiksbakat” bröd lite närmare. Det står faktiskt ingenstans något om var brödet är bakat, men att det gräddas i affären blir tydligt eftersom man bakom brödhyllorna kan se bakugnarna. Precis som det påtalas i boken skapar man en känsla av att brödet är hembakat, genom sättet brödet läggs upp.

 

Egentligen har jag länge vetat att brödet levereras fryst till affären, för att sedan gräddas, men av någon anledning inbillar jag mig ändå att detta bröd skulle vara bättre än det färdigpackade. Vad är egentligen skillnaden förutom att plasten är borta? Antagligen inget mer än känslan av att brödet är hembakat.

Så vad gör man åt saken? Jag har försökt läsa innehållsförteckningar eftersom jag hoppades att de närproducerade brödsorterna skulle vara snäppet bättre, men så var inte fallet. Jag antar att det bästa alternativet är att baka sitt eget bröd. Nu funderar jag över hur det då är med knäckebröd, vilket jag i princip hållit mig till den senaste tiden. Något att ta reda på.