Idag blev det mitt tredje step up-pass, återigen ett baspass. Jag förväntade mig att gå på samma pass som första gången jag var på step up, men av okänd anledning var det en annan instruktör där. Min första tanke var att jag måste ha varit på baspasset någon annan veckodag, men så var inte fallet.

Hur som helst blev det alltså ännu en gång en helt ny rutin. Det gör det svårt för mig att mäta mina framsteg, men jag kan säga så här; dagens stegkombination var enklare att hänga med i än "normal-passet" förra veckan, men svårare än det första baspasset jag var på. Trots att jag upplevde kombinationen som mer avancerad, kändes det som att jag inte kom av mig lika många gånger som på det första baspasset. Blev det där hur snurrigt som helst? Enklast blir det att helt enkelt konstatera att jag börjat vänja mig vid step up som träningsform. Precis som i de allra flesta fall var det väldigt roligt att träna och det är även roligt att notera sina framsteg.

Nu ska jag ta det lite lugnt. Imorgon blir det ytterligare en tur till Göteborg, för studiebesök. Ännu en lång dag, med andra ord

Idag har jag hunnit med en hel del, känns det som - på snudd till för mycket. Har varit på seminarium och föreläsning i Göteborg större delen av dagen, men hann ändå med att promenera till centrum för att prova en sportbh. Har läst att Hogengårds sportbh:ar är väldigt bra och de finns närmast tillgängliga på Internet och i en underklädesbutik i just Göteborg. Att köpa på Internet direkt från Hogengård är självklart det billigaste alternativet, men eftersom jag aldrig provat märket tidigare ville jag hellre få möjlighet att prova innan jag köpte.

Sportbh:n satt utmärkt så jag gick vidare och kostade dessutom på mig ett par lite finare träningsbyxor. Ibland måste funktion och kvalitét få kosta lite extra. Dessutom är det inte helt fel att känna sig snygg när man tränar. Hade tänkt hoppa överträningen idag, men kunde inte låna bli att "provköra" kläderna och i efterhand känner jag att de var värda sitt pris. Här är en bild på sportbh:n bakifrån, tagen från Hogengårds hemsida.

I det senaste numret att Topp hälsa (nr 12 2008) kan man på uppslaget ”jag och min kropp” läsa om en kvinna vid namn Mari Jungstedt. Artikeln innehåller Maris livsnjutartips varav ett av tipsen är: Spring inte till bussen. Det kommer alltid en ny. Springet och jäkten för att tjäna några minuter föder bara mer stress. Jag kan inte annat än nicka instämmande.  

Det senaste året framför allt har jag övat väldigt mycket på att inte stressa upp mig för små saker. Det handlar också om att inte stressa upp sig för större saker som jag ändå inte kan påverka; tåget kommer inte fram snabbare bara för att jag sitter med hjärtklappning och stirrar på klockan. Inte heller finns det någon som helst anledning att springa fram till övergångstället bara för att passa på när det ändå är grön gubbe – det blir alltid grönt igen.  

Jag brukade kalla mig själv för tidspessimist, det kanske jag är det också, men framför allt gillar jag att kännas vid det lugn och känslor som skapas i mig när jag håller stressen på avstånd. Att ta några sekunder eller minuter extra för att stanna upp, njuta av hur vacker himlen är, hur luften känns eller vad det än är som man uppfattar som njutningsfullt. Jag har börjat stanna upp mer och mer, vilket snarare ger mig mer tid än tvärtom.  

Avslutar det här inlägget med en bild på en person som brukar göra mig lugn; Janne, från när vi var på en alldeles för lång bilresa.  

Idag var det dags för ännu ett pass med kom i gång-kursen för Trollhättans stad anställda. Jag har visserligen varit på vattenpass lite till och från, under den tid jag tränat på Plus men har aldrig varit på ett pass med dagens instruktör. Vattengympa är väldigt roligt, även om jag ibland kan sakna den där genomsvettiga känslan man oftast får av konditionsträning ”på land”.  

De flesta är medvetna om att vattenträning är ganska skonsamt och när det kommer till just gympa, kan jag tänka mig att det till stor del handlar om att knäna till exempel inte alls får samma belastning när man hoppar eller liknande. Samtidigt blir vissa övningar lite klurigare att göra i vatten och man måste verkligen tänka på att spänna magen om man vill stå stabilt. Det är dessutom alltid skönt att vara en stund i Älvhögsborgs varmvatten bassäng.   

Just nu är det egentligen meningen att jag ska sitta och titta på Mamma Mia som min mamma hyrt, men hade lite svårt att koncentrera mig. Alla dagar har man inte ro att sätta sig och titta på film eller liknande.

På activio-passen får man låna ett pulsband för att kunna följa sin egen puls på en skärm längst fram i salen. Innan passet fick man ange sin maxpuls och skärmen visade sedan din puls, procent av maxpuls samt en intensitetsskala. Jag gillar att ta mig an en personlig utmaning i mellan åt och pulsmätningen blev därför sporrande.  

Min maxpuls stämde inte riktigt med standardformeln 220 – ålder och mitt procent tal blev därför ganska missvisande. Man skulle sträva efter att ligga på ungefär 85 % av maxpulsen under passet, men jag hamnade istället på 90 – 95 % och kunde vid tillfälle även komma över min tänkta maxpuls. Hur som helst var det ett väldigt roligt pass och instruktören spelade musik som jag mest av allt ville sjunga med i.  

Innan träningen gick jag en sväng på stan med min vän Sandra. Såg att Wedins hade utförsäljning och gick dit för att kika lite på vinterskor, men det var inte direkt vad jag kom hem med. Har inte bestämt mig för om jag ska behålla dem eller inte, klacken är lite väl hög men de sitter som gjutna.

En tid var det populärt med dieter där man åt ’rätt’ under veckodagarna, för att sedan unna sig lite extra – även kallat ha ätardagar – under helgerna. En notis i senaste numret av Studentliv förklarar att genom en viktminskningsstudie vid Washington University School of Medicine har man kommit fram till att det inte riktigt stämmer. För att kompensera för helgens ökade matintag behövde deltagarna kraftigt öka sin träningsdos. På aftonbladet skriver man att det inte finns någon forskning som tyder på att en ätardag skulle öka förbränningen, som man annars gärna påstår. Kroppen lagrar all energi, oavsett när den kommer och i vilken mängd, skriver aftonbladet dietist. Däremot kan det kännas lättare för den som går på diet att veta att det finns en dag, då det är okej att äta lite extra.

"Producerad i Sverige" och "Utan konserveringsmedel" är det som företag lockar konsumenter med idag. Tidigare idag skrev jag ett inlägg om e-nummer i mat och personligen tror jag inte att alla e-nummer per automatik är farliga, men genom att använda den formen av koder blir det väldigt svårt för oss konsumenter att göra medvetna val när vi köper mat. Idag åt Janne och jag tacos, varav jag upptäckte att tortilla bröden innehåller hela sex olika e-ämnen och utger sig för att vara helt utan konserveringsmedel. Vad är det då dem innehåller egentligen?

Lång hållbarhet sätter i gång en varningsklocka i mig. För ungefär en månad sedan köpte jag en pastasås i glasburk, som tydligt framhäver att den är helt utan konserveringsmedel. Därför blev jag ganska förbryllad när jag såg att såsen håller i över ett år, i oöppnat skick. "Vakuumförpackning" - förklarade butiksbiträdet för mig, men jag kan ändå inte riktigt släppa min skeptism.

Näringsdeklarationer tycks inte vara särskilt svårt att hitta på nätet, men med innehållsförteckningar är det lite värre. Med Aftonbladets artikel om McDonalds och Max burgare i åtanke, avsatte jag lite tid för att hitta deras innehållsförteckningar utan framgång. Må så vara att dem finns där någonstans, men de är i så fall ganska välmaskerade till skillnad från näringsdeklarationerna. Medvetenhet handlar för mig inte bara om energi-intag, utan även om vad det egentligen är vi stoppar i oss. Lightprodukter ger definitivt ett lägre energi-intag, men på vilken bekostnad?

Intresserad av vad du äter? På wikipedia hittad du en lista över vad olika e-nummer står för: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_E-nummer

”Våra hamburgare görs av 100 % rent benfritt nötkött. Det innehåller inga tillsatser, konserveringsmedel eller utdrygningsmedel” kan man läsa på McDonalds hemsida. Tydligen inget som stämmer om man väljer att äta något annat än nötkött. I dagens Aftonbladet skriver man om kycklingburgarna, som är fyllda av tillsatser. 

”För att få ihop Max kycklingburgare ’Classic’ behövs 21 tillsatser, förutom en mängd andra ingredienser” skriver Aftonbladet och självklart häpnar man över att de ska behöva trycka in så mycket i en bit kyckling. Läser man vidare visar det inte riktigt var fallet; själva kycklingen innehåller två e-ämnen – tillsatser. Aftonbladet skriver ut en lista över de tillsatser som finns i burgarens olika beståndsdelar och vad e-numrena egentligen är för något. Mest tillsatser innehåller cheddarosten, hela åtta olika tillsatser.  

McDonalds är inte mycket sämre, med hela 14 tillsatser i sin burgare ”Chicken tasty”. Tur att inte jag äter kycklingburgare var min första reaktion, men det är väl egentligen en form av förnekelse. Vad som egentligen är aktuellt för debatt är att burgarna bara är ett typexempel, en hel del mat innehåller mängder med tillsatser för att det gör den billigare att producera.  

Läs aftonbladets artikel här: http://www.aftonbladet.se/matvin/article3820380.ab