Idag testade jag ytterligare ett step up-pass, men den här gången inte ett baspass. Inte helt onaturligt var det lite svårare att hänga med än på baspasset, men jag tyckte ändå jag klarade mig ganska bra. En nackdel var att eftersom det tog längre för mig att få grepp om rörelserna, det blev svårare att lägga lika mycket kraft i dem. Resultatet blev alltså att baspasset på 45 minuter kändes som en större genomkörare än detta 60-minuters pass. Möjligt att det skulle kännas annorlunda om jag gick ännu en vecka.

Jag satt just och läste en två dagar gammal artikel i Aftonbladet med titeln "Slipp träningsvärken". Ironiskt nog handlade det inte om hur man slipper träningsvärk över huvud taget - såvida man inte utgår från artikeln och drar slutsatsen att ändå sättet att slippa träningsvärk är att inte träna alls.

Artikeln handlade snarare om orsaken till träningsvärk, men det väckte viss skeptism hos mig. Så sent som för tre veckor sedan startades en diskussion kring träningsvärk i forumet på funbeat.se. En människa jag uppfattar som både påläst och uppdaterad skriver där, tillsammans med många andra, att träningsvärk är en av de frågor vetenskapen inte riktigt lyckats få kläm på. Man har sina teorier, men vet inget säkert. Aftonbladet talar för motsatsen; de påtalar en professor vid Umeå universitet, som tillsammans med sitt forskarteam hittat orsaken till träningsvärk för ett par år sedan. För ett par år sedan - hur kunde vi alla missa det?

Man skriver att träningsvärk "är ett tecken på att träningen har haft effekt". Ska man ta fasta på det, är det för mig samma sak som att påstå att all träning som inte lämnar träningvärk är verkningslös - eller ännu mer hårddraget: meningslös. Träningsvärk är i allra högsta grad en omtvistad fråga, kanske är det därför jag har svårt att ta till mig artikeln.

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3773604.ab

Tanken var att jag skulle träna vattengympa med Älvhögsborgs kom i gång-kurs idag, men passet blev inställt och jag kom helt enkelt inte iväg till gymmet alls. Jag tittar inte på TV överdrivet mycket men när jag väl gör det är det ganska lämpligt att slå ihop det med träningen. Det kan nästan kännas fördelaktigt att man i princip glömmer bort trampandet, såvida man tittar på ett program som känns intressant. Idag fick det bli Ugly Betty.

 

Jag vill inte påstå att min motionscykel används särskilt mycket, men jag är den ganska trogen de dagar man varken orkar gå till gymmet eller utanför dörren. Idag kom träningsvärken, inte helt oväntat i övre ryggen och axlarna. För övrigt känner jag mig ganska trött och frusen, sängen är nog det som lockar mest av allt just nu…

Kan konstatera att jag under de senaste 30 dagarna tränat 1035 minuter, vilket innebär 17 timmar och 15 minuter. Det ger mig ett genomsnitt på 35 minuter om dagen. Har legat lite lägre än jag brukar den här hösten, men nu kan jag inte annat än konstatera att jag börjar komma i gång ordentligt. Ligger fortfarande lite lägre än i våras, men det kan jag leva med. Ibland måste motivationen få lov att tryta.

Glöm inte bort att träna dina fötter, närmare bestämt. Våra fötter är nästan konstant skyddade i skor och blir därför ganska lätta att glömma bort. I genomsnitt går vi 11 000 mil under en livstid – mer än fyra varv runt jorden, vilket innebär att dina fötter ska hålla ett bra tag.  Foten består av 26 ben, 33 leder, 107 ligament, 19 muskler och lite senor. Ganska mycket på en så liten del av kroppen, tycker ni inte det?

 

Dagens skor är så avlastande för fötterna att vi knappt använder muskulaturen i fötterna, vilket är bra på ett sätt men det innebär också ett problem. Precis som övriga muskler i kroppen blir de väldigt svaga om de allt för sällan utsätts för belastning. Om fotmuskulaturen är för svag eller ansträngs för mycket sjunker fotvalvet, vilket i sin tur leder till att lederna blir felaktigt belastade. Fötterna hänger ihop mycket med resten av kroppen, vi ska inte gå in på några detaljer men kan klargöra att det hela blir till en ond cirkel.

 

För att stärka mina fötter brukar jag försöka träna barfota någon eller några gånger i veckan; i exempelvis yoga faller det ganska naturligt att vara barfota och träningen innebär många övningar som aktiverar fötternas muskler. Balansbollträning fungerar också precis lika bra barfota, enligt mig. Ett annat tips är att ta av skorna när man tränar stående vadpress.

  Källa till fakta om fotens uppbyggnad: www.parasuus.se

Idag tränade jag Body Combat, en träningsform jag testade på ett antal gånger under sommaren och verkligen fastnade för. Body Combat är ett för-koreograferat gruppträningspass på 55-minuter (10 låtar) som köps in från Les Mills International. Man kör ett och samma pass världen över under 12 veckor, för att sedan bytas ut mot ett nytt. Passen är inspirerade av diverse kampsporter med skillnaden att man sparkar och slår ut i luften, istället för att ha en motståndare.

Dagens pass kändes intensivare än det Body Combat upplägg jag fick känna på under sommaren. Upplevde mig ändå inte ha några större svårigheter med att hänga med, men upplägget är också bra på det sättet. Man bygger upp olika kombinationer under en låt, för att nästkommande låt arbeta med en helt annan kombination – du behöver alltså bara komma ihåg ett fåtal steg.  

På Les Mills hemsida kan man läsa att det nuvarande Body Combat-passet, det 37:e i ordningen, har ett ”underworld/blade vampire”-tema. Det var inget jag märkte av, men det är inte heller ett pass där man hinner fundera särskilt mycket. För den som läste igår skrev jag att jag var ganska nervös inför att gå på ett nytt upplägg helt ensam, men all oro lämnade mig när jag klev in i träningssalen och satte igång.

Det är definitivt en hård och svettig träningsform, men instruktören är riktigt bra på att hålla en igång. Efter passet kände jag mig inte heller dränerad på energi, utan snarare upplyft och uppiggad. Kan känna redan nu att jag kommer att ha träningsvärk i axlar och mellan skulderbladen under morgondagen. Det blir definitivt Body Combat även nästa vecka och om jag räknat rätt, borde det vara nytt upplägg då eller åtminstone den närmaste framtiden.   

Vi människor gör ganska mycket, fast att vi innerst inne vet om att vi inte mår så bra av det. Ofta rättfärdigar man det på något sätt – hur ofta hör man exempelvis inte en rökare säga ”man får ändå cancer av allting, så vad spelar det för roll”. Eller så bestämmer man sig helt enkelt för att ’det händer inte mig’. En inledning som ger mig många tänkbara utläggningar, men idag fokuserar jag på mitt förhållande till kaffe.

 

Personligen är det helt uppenbart att det inte är meningen att jag ska dricka kaffe. Att andra dricker kaffe berör mig inte, men själv gör jag bäst i att låta bli. Egentligen har jag aldrig tycks om kaffe, men de senaste månaderna har det blivit att jag tar en halv kopp när det känns som att jag är så trött att jag snart raserar. Vilket blir en, kanske två gånger i veckan.

 

Strax därefter kommer min kropp med omedelbara, mindre trivsamma reaktioner: jag skakar i hela kroppen, får kanske ont i huvudet, hjärtklappning och magen beter sig inte riktigt som den ska. Skakningarna tillsammans med hjärtklappningen är det värsta. Det känns ungefär som om jag stressar upp kroppen, till full alarmberedskap. Märkligt för mig är att effekterna kan hålla i sig länge, en till tre timmar i alla fall.

Trots min medvetenhet kring vad kaffe gör med just mig, tar jag en kopp lite nu och då. Så vad tror ni, inbillade symtom efter ett liv med en bild av kaffe som både illasmakande och dåligt, eller kan koffeinet ha så stark fysisk inverkan?

Jag tycks lida av obotligt godissug. Just idag tror jag att det handlar om att jag låtit det gå för lång tid mellan måltiderna, men vetskapen har ingen större effekt på sugen. Inte mer än att jag se till att äta i tid imorgon – men vad hjälper det mig idag?

Imorgon ska jag träna Body combat och jag måste erkänna att jag är lite nervös. Har inte varit på body combat sedan i somras och är fullt medveten om att passet ändrats sedan dess. Till råga på allt ska jag gå ensam, utan en trygg och lika bortkommen träningskamrat vid min sida, vilket är det som påverkar nervositeten mest. Jag vet inte när passet byttes senast, något som görs var tredje månad, och kan bara hoppas på att det ändrats ganska nyligen. Det skulle innebära att de andra inte heller kan passet till punkt och pricka. Återstår att se!

I senaste numret av Topp hälsa (nummer 12, 2008) kan man läsa om vad de kallar en nyhet inom hälsa: fruktservetten. ”Frukt är billigt och nyttigt mellanmål – men man vill förstås tvätta frukten, vilket kan vara svårt när man är på språng” – skriver man på Topp hälsa. Lösningen har nu kommit i form av en våtservett, vars vätska består av 99,5% rent vatten och 0,5% konserveringsmedel.

 

Servetten har fått fem plus, av fem möjliga i Aftonbladets tidning Kropp och Hälsa, men personligen måste jag inta ett ställningstagande av ”nja”. Kan man inte bara tvätta sin frukt hemma, om man vet med sig att det inte finns någon möjlighet att tvätta den annars? Är man rädd för bakterier från väskan får man väl använda en plastpåse.

Det skulle vara om man köper ett äpple på pressbyrån och vill äta det på en gång, men jag står ändå fast vid mitt ”nja”. Jag får uppfattningen av att servetten ännu inte finns att köpa i dagligvaruhandeln, utan endast finns tillgänglig på fruktservetten.se.