Idag testade jag ytterligare ett step up-pass, men den här gången inte ett baspass. Inte helt onaturligt var det lite svårare att hänga med än på baspasset, men jag tyckte ändå jag klarade mig ganska bra. En nackdel var att eftersom det tog längre för mig att få grepp om rörelserna, det blev svårare att lägga lika mycket kraft i dem. Resultatet blev alltså att baspasset på 45 minuter kändes som en större genomkörare än detta 60-minuters pass. Möjligt att det skulle kännas annorlunda om jag gick ännu en vecka.

Det är redan torsdag igen, vilket majoriteten av er troligtvis redan visste. För mig är det helt galet vad fort veckorna går – det var ju precis helg. Snart är det dessutom jul, vilket inte känns som särskilt längesen sist det heller. Jag kan se på min upplevelse av tiden ur två aspekter; det är skönt att veckorna går fort, att det snart är helg vilket ger mig mer tid för mig själv och för Janne. Å andra sidan känns det hemskt att tiden går så snabbt, för det finns så mycket man vill göra. När dagarna går så fort får jag en känsla av att jag hunnit med mindre än jag egentligen gör. Väljer du att se på det som att tiden rinner i väg, eller som att tiden har den gång den ska ha?

För mig gjorde det nytta att sätta mig och tänka igenom de målsättningar jag har med mig från skolan och som jag själv formulerat för den här höstterminen, just vad gäller praktiken. Att tänka igenom i vilken utsträckning jag uppfyllt målen hittills, visade att jag kommit betydligt mycket längre än jag väntat mig – en stressfaktor mindre.