Jag satt just och läste en två dagar gammal artikel i Aftonbladet med titeln "Slipp träningsvärken". Ironiskt nog handlade det inte om hur man slipper träningsvärk över huvud taget - såvida man inte utgår från artikeln och drar slutsatsen att ändå sättet att slippa träningsvärk är att inte träna alls.

Artikeln handlade snarare om orsaken till träningsvärk, men det väckte viss skeptism hos mig. Så sent som för tre veckor sedan startades en diskussion kring träningsvärk i forumet på funbeat.se. En människa jag uppfattar som både påläst och uppdaterad skriver där, tillsammans med många andra, att träningsvärk är en av de frågor vetenskapen inte riktigt lyckats få kläm på. Man har sina teorier, men vet inget säkert. Aftonbladet talar för motsatsen; de påtalar en professor vid Umeå universitet, som tillsammans med sitt forskarteam hittat orsaken till träningsvärk för ett par år sedan. För ett par år sedan - hur kunde vi alla missa det?

Man skriver att träningsvärk "är ett tecken på att träningen har haft effekt". Ska man ta fasta på det, är det för mig samma sak som att påstå att all träning som inte lämnar träningvärk är verkningslös - eller ännu mer hårddraget: meningslös. Träningsvärk är i allra högsta grad en omtvistad fråga, kanske är det därför jag har svårt att ta till mig artikeln.

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3773604.ab

Idag är jag inbjuden på VeckoRevyns arrangemang kring Sverigepremiären av nya 90210. Det hade absolut varit roligt att gå på, men dessvärre sitter jag i Trollhättan medan evenemanget är i Stockholm. Hade jag inte haft en fullbokad morgondag skulle jag definitivt tagit chansen att komma hemifrån några dagar. För den som är intresserad av serien, har den premiär måndag 24/11 kl. 20:00 i TV400. Det är en fristående spinoff på serien Beverly Hills, som var populär på 90-talet.

Idag kunde jag inte annat än förstå att det egentligen inte var meningen att jag skulle gå till min praktik; det började redan igår kväll med att jag inte kunde somna. Jag har ingen aning om hur länge jag var vaken, men till sist orkade jag inte ens ligga vaken och började istället titta i gamla fotoalbum. Förr eller senare somnade jag, men när klockan ringde kunde jag inte förmå mig själv att gå upp, utan sov en timme extra.

Kan inget annat påstå än att jag kände mig ganska trött och frustrationen steg några grader när jag kommer ut till bilen, varav bildörren har frusit fast. Efter några om och men kom jag till sist in, hämtar isskrapan och går loss på rutorna. För att snart inse att jag av någon märklig anledning har frost även på insidan av rutan. I väg till praktiken kom jag ändå, enbart för att halka på en isfläck på parkeringen. Det har helt enkelt inte varit den bästa tänkbara morgongen.