Här är en låt som ger mig rysningar; känslan i musiken gör mig lätt hög. Det är svårt att sätta fingret på vad det är i låten som gör det. Kombinationen av musiken, rösten och fraser jag tar till mig. Jag fylls av välbehag, vilket är en rätt skön kontrast till stressen som annars härjar i mig idag.

Just nu har jag har jag världens semesterstress. Jag och Janne hade planerat att åka på solsemester under hösten eftersom jag för första gången under studietiden har fem semesterdagar att förfoga över. Så jag har varit helt inställd på att vi ska åka någonstans, frågan är bara vart. Nu har jag hittat en resa och blir plötsligt väldigt osäker på om jag verkligen vill åka. Det kom som en blixt från klar himmel, eftersom jag gått och sett fram emot vår resa under i alla fall ett halvår.

Mina alternativ är följande:

- Restresa till Teneriffa (vilken har gjort att jag inte kan sova eftersom jag ligger och rabblar spansk gramatik, som jag trodde jag glömt för länge sedan)

- Weekendresa till London (vilket innebär att vi går miste om solen, men shoppingen borträknat borde priset bli lägre)

- Weekendresa någon annan stans, typ Paris (samma nackdelar som med London, plus att jag inte kan någon franska. Fördelen är att att jag aldrig varit i Paris)

- Kryssning till Helsingfors (då kan man även ta några dagar i Sthlm för att hälsa på kompisar. Nackdelen är väl att det inte är något superskoj, direkt)

- Stanna hemma och ha en massa pengar att äta god mat och köpa kläder för. Vilket också innebär att jag kan lägga mina fem dagar vid jul och få en två veckors julsemester.

Usch, jag börjar verkligen bli stressad över det här. Terminen börjar bli ju lida mot sitt slut och även om praktiken är jätterolig behöver jag nog lite ledigt. Mest av allt vill jag låta tiden verka, men det är i princip samma sak som att välja det sistnämnda. Sol har man kanske mer glädje av? Men jag blir rädd också, har aldrig varit på någon solsemester...

Här kan ni se en bild på hotellet som gäller om det blir Teneriffa

- Som det står på hemsidan

Imorse tog jag sovmorgon, vilket var skönt eftersom jag både gick och la mig för sent, hade svårt att somna och blev väckt under natten. Är inte så trött som jag väntat mig.

Så jag tog det lilla lugna på morgonkvisten, körde Camilla till skolan och stannade vid Espresso house för att köpa en sojalatte. För första gången drog jag till med att testa en smaksatt; chokladsmak. Och gott var det, vill jag lova. Små saker kan göra dagen.

Idag har jag hunnit med ganska mycket; varit med Janne, följt med min storasyster en sväng till Överby och klippt en bit på häcken. Det är kallt, men luften känns frisk och skön. Men nu blev det alldeles för mörkt för att vara ute och klippa. Helt galet vad mycket häcken vuxit sen jag klippte sist, ett halvår sedan.

Tyvärr är jag alldeles för feg för att använda en sådan där motorsågsliknande häcksax, utan klipper gren för gren med sekatör. Visst går det bra det också – men det tar nog lite längre tid. Men fint blir det.

Måste tipsa om ett band; Johnossi. När jag var på väg till jobbet en dag i somras spelade P3 en livelåt med ett band som jag inte riktigt hörde upp namnet på, med undantag för att det var något med "ossi". Så jag har googlat som bara den, utan framgång. Men så idag, några månader senare berättar Lena (min syster) om ett band och så är det just det bandet jag letat efter!

Igår var jag och tittade på Quantum of Solace, den nya James Bond filmen. Dessvärre fick vi väldigt dåliga platser; satt på tredje raden, längst ut i kanten. Filmen var trots allt sevärd, men inget som tilltalade mig helt ut. Kändes som att jag kanske borde sett föregående filmen först, men tänkte att det inte borde spela så stor roll eftersom det finns hur många Bond-filmer som helst.

När jag kom hem från filmen fick jag för mig att jag måste ta reda på vad filmtiteln egentligen betyder. Den blev mest bara svår att komma ihåg när man inte alls förstod den, men nu vet jag på ett ungefär. Quantum är latin för "how much" och solance för consolation, ungefär. Alltså betyder titeln i princip "Hur mycket tröst" och det är ju lite logiskt, på sitt sätt, utifrån filmen.

Här om dagen fick jag med mig lite intressanta tankar som jag måste utveckla lite här; Förr behövde man 15-20 personer runt omkring sig, för att säkra ens fysiska överlevnad. I dagens industrialiserade samhälle klarar man sig fysiskt sett bra ensam; du kan bo ensam, jobba hemifrån och enda gången du egentligen behöver gå ut och möta andra är för att köpa mat. Det behöver du egentligen inte heller, eftersom det nu finns firmor som levererar matkassar direkt till dörren. Men man behöver fortfarande har 15-20 personer som är relativt nära för att säkra den psykiska överlevnaden. 15-20 personer kan låta mycket, men om man tänker efter får de flesta av oss ihop det ganska fort när man räknar in familj med mera.

Ändå fortsätter vi att vandra på en väg där man knappt behöver möta eller prata med någon. Du behöver inte prata med någon, eftersom du lika väl kan maila eller skicka ett sms. Eller varför inte skriva en bloggkommentar. Inte heller behöver du fråga vad dina vänner har gjort, det är bara att gå in och läsa på dennes blogg eller titta i bilddagboken. Att fråga hur någon mår är enbart överflödigt, eftersom det bara är att kolla senaste statusuppdateringen i facebook.

Det må vara en hårddragen beskrivning, men då förstår man själva poängen.

Inte helt otippat blev det en lugn kväll igår. Janne och jag lagade god mat och tittade på Idol och fredag hela veckan. Det är första gången i mitt liv som jag följer, eller ens tittar på Idol och jag måste erkänna att fredag hela veckan är bättre... Så något direkt Halloween-firande blev det inte, där emot blev det lugnt och god Lindor choklad.