När jag var för att handla lite mat inför helgen fastnade jag vid en frysdisk, efter att ha lagt märke till Bobs ”fruktmix till smoothies”. Smoothiefantast som jag är, kunde jag inte låta bli att köpa en påse. Påsen innehåller fyra mindre påsar, med ananas, papaya och mango blandat. Man tillsätter två deciliter juice och kör sedan i en mixer. Personligen har använder jag en magic bullet, vilket gör det hela ännu lite smidigare eftersom man då ”tillagar” direkt i en mugg. 

En påse kostade 30 kr, så det känns som att det blir billigare att köpa fryst frukt och blanda själv. Däremot kan jag inte påminna mig att jag någonsin sett papaya i frysdisken. Hur som helst innehöll en påse med frukt (125 gram) 70 kcal, vilket betyder att varje komplett smoothie innehåller 160kcal.  

Smoothien blev absolut god, jag är inte helt säker – men jag skulle vilja påstå att mangosmaken dominerade. Vid närmare iakttagelse av priset, kan vi konstatera att varje smoothie kostar 7,50 + juice, vilket inte känns dyrt. Särskilt inte om man jämför med Chiquitas färdiga smoothie som i samma affär kostar 20kr/25cl (130kcal).

Den här veckan har jag funderat lite kring det här med att bli mångalen. Med det menar jag huruvida vi människor påverkas av fullmånen, eftersom jag har hört många människor påtala att de sover sämre, drömmer och kissar mer och oftare vid fullmåne.

På P3 i morse påtalade man just detta och hade fått in ett mail av någon som beskrev det som att månen påverkar ebb och flod, men också vätskebalansen i människokroppen. Därför kan man känna sig lite ”skogstokig”, som dem beskrev det, just vid fullmåne.

Jag kunde inte låta bli att försöka googla lite fakta om månen och just på Wikipedia hade faktasidan om månen en underkategori vid namn ”Månen inom folktro, symbolik och dylikt”, vilket inte riktigt gav den sortens information jag sökte efter. Däremot betonades en intressant liknelse: Det latinska ordet för måne är luna, vilket man kan jämföra med det engelska ordet för galning – lunatic.

Om man istället fokuserar på att läsa om tidvatten får man en liten klarare bild av vilken inverkan månen har på jorden i stort. Månen och solens gravitation orsakar flodberg på båda sidor av jordklotet. Vattensamlingarna rör sedan över havets yta eftersom jorden roterar kring sin axel. Det är lite olika krafter som samverkar och motarbetar varandra, men som jag förstår det roterar jorden och månen kring en gemensam tyngdpunkt. I rotationen arbetar en annan kraft för att göra månen och jordens kroklinjiga rörelser rätlinjiga. Det medför att lättflytande vatten samlas så långt borta från den gemensamma tyngdpunkten som möjligt, vilket medför högvatten på från månen sett det som blir på jordens baksida.

Eftersom jorden snurrar kring sin egen axel har en och samma ort högvatten två gånger per dygn och lågvatten två gånger per dygn. Solen påverkar tidvatten på precis samma sätt som månen, men med en knappt hälften så stor inverkan. Då månen, solen och jorden befinner sig på ungefär samma linje – alltså vid nymåne och vid fullmåne – förstärker solen månens effekt, vilket kallas för springflod.

Tidvattenhöjden ute i oceanerna är högst ungefär en meter, medan tidvattenhöjden kan nå över tio meter intill kuster samt i smala och grunda sund. Då borde man alltså kunna dra slutsatsen att desto mindre vattenansamlingar – desto större påverkan, och då är det väl inte så konstigt om man känner av det i kroppen på något sätt?

- Källa: Wikipedia; http://sv.wikipedia.org/wiki/

Veckans toppen

 

1 Step up-passet var så roligt, att jag går och trampar stegkombinationerna för mig själv hemma

2. Personalen på Älvhögsborg, särskilt receptionisterna. Jag tror att alla människor har ett behov av att känna sig sedda och en sak som jag gillar med Älvhögsborg är att personalen alltid beter sig som att dem känner igen dig. Blev efter ett träningspass stoppad av en receptionist som berättade att hon tänkt på mig den dagen, efter att jag kommenterat ett pass föregående vecka. Då blev tydligt att hon inte bara beter sig som att hon känner igen mig, vilket gjorde mig väldigt glad.

3 Fullmånen, den har varit trevlig att titta på den här veckan. Vad tror ni egentligen om månens påverkan på oss människor?

 

Veckans botten

1 Att det är så mörkt när man ska gå upp på morgonen. Den här veckan har jag mest av allt velat dra täcket över huvudet och somna om, när klockan ringt

2 Mitt sötsug har varit omåttligt den här veckan. Choklad – choklad – choklad, skriker min hjärna efter lunch och resten av dagen. Ironiskt nog blir det inte heller bättre av att äta choklad, bara en liten stund

3. Negativ stress. Min stress sätter sig huvudsakligen fysiskt – kroppen känner sig stressad och det gillar jag inte. Det känns som att jag skakar, fast inombords och hjärtat känns helt i obalans. Får dessutom fruktansvärt dåligt minne.

Idag är det träningsvila som gäller, så jag har satsat på te och andra delen i Stieg Larssons Millennium-trilogi; Flickan som lekte med elden. Män som hatar kvinnor är den första kriminalromanen jag vågat läsa och den var egentligen inte särskilt otäck. Däremot var den rejält fängslande när man väl kommit in i handlingen, ett boktips så här i höstmörkret. Dags att stänga av datorn och mentalt förbereda mig på att sova

Jag har gått från att vara totalt ointresserad av allt vad bloggande heter, till att hålla mig ganska uppdaterad. För den som inte vet har Isabella Löwengrip (aka Blondinbella) en försenad Halloweenfest på Galaxybåten, Silja line, som går av stapeln i skrivande stund. Jag läste precis att det kommit in anonyma hot och att man därför fått anlita en extra säkerhetsvakt, i sista minuten.

Jag blir illa tvungen att använda ett av de fulaste orden jag vet; fånigt – så oerhört fånigt. Inte kryssningen i sig, det tycker jag snarare låter som en väldigt rolig idé, men att uttala hot mot ett sådant arrangemang. Jag kan förstå att hoten antagligen inte handlar om kryssningen i sig, utan snarare är riktade mot fröken Löwengrip.

Det som förundrar mig är att man orkar engagera sig nog i den grad att man faktiskt uttalar ett hot. Om du inte gillar maskerader, åk på en annan kryssning. Om du inte gillar Isabella, läs en annan blogg. De tillfällen hon visas i TV eller tidningar är det bara att bita ihop och bläddra vidare, om man nu upplever det som ett problem.  

Jag kan tänka mig att andra ser något jag missar, för jag kan verkligen inte se vad som skapar så stark frustration i det hela. Här under kan ni se en bild på Isabella, från sr.se.

Igår låg jag och läste senaste numret av Må bra innan jag somnade. Jag läser alltid tidningar sida för sida, men hoppar över en del som jag inte tycker verkar intressant eller tilltalande just i stunden. Jag kom fram till en artikel om en kvinna vid namn Madeleine Åsbrink och kan för tillfället inte minnas vad artikelns rubrik var, men den handlade hur som helst om lycka. Min tanke var att ”det här orkar jag inte läsa just nu”, men av någon anledning började jag läsa artikeln och fastnade vid ett uttalande:

 ”Lycka är nämligen inte ett till tillstånd,

utan oftast ett val och ett förhållningssätt” 

Det ringde väldigt bra i mina öron och jag tror att det är en ganska bra definition av min levnadsfilosofi. Samtidigt förstår jag att man kan förkasta citatet genom att säga att det inte är så enkelt, och det håller jag med om det också. Självklart finns det situationer då man inte kan välja lycka, åtminstone blir det valet åsidosatt bakom viktigare faktorer. Vad de faktorerna är måste vara högst individuellt, en kris, fysisk läkning, depression – jag vet inte.

 

Jag tror att man har större valmöjligheter än vad många andra säkerligen gör, men det är också ett beslut jag fattat – att jag tror på mig själv. Det är inte helt enkelt och livet är en ständig process där man måste arbeta med sig själv.

Jag kan inte låta bli att associera till mina tankar om begreppet tid. Ibland känns det som att jag skulle kunna bli rent av förbannad på vänner som konstant hävdar att de inte har tid. I min värld finns inte begreppet ”jag har inte tid” för tid, det har man alltid. Däremot handlar det om val och prioriteringar, vad man väljer att lägga sin tid på. Valet är kanske inte upplevs helt fritt; men då får du frågade dig själv vem det är som tvingar dig? Det kanske inte alltid känns roligt att lägga en massa tid på att arbeta, men om man jämför med motsatsen så är nog ett liv med arbete och pengar att hushålla med bättre än det motsatta.

Det blev en jäktig dag igår; kom hem från praktiken, lagade middag och åkte iväg för att träna nästan på en gång. Tilläggas bör att jag hade en ovanligt lång dag på praktiken i kombination med sen träning, vilket lämnade utrymme att bryta mina traditionella vanor att starta datorn i tid och otid för att istället gå och lägga mig nästan direkt.

 

Igår var det ytterligare ett pass i ”kom i gång”-kursen jag går på Älvhögsborg. Det är en kurs för medlemmar med Trollhättans stad, där man träffas sex gånger och går gemensamt och testar lite olika gruppträningspass. Kursen är ett jättebra initiativ, tycker jag, med bonusen att man träffas en halvtimme innan passet och pratar en stund. Tyvärr har intresset för kursen inte varit överdrivet högt; vi är endast fyra deltagare trots fler anmälda. Kanske att fler skulle komma om man placerade kursen i januari – en chans att uppfylla nyårslöftet?

 

Hur som helst har jag troget deltagit varje vecka, medan min mamma ironiskt nog missat två (av hittills fyra) pass. Nog om kursen i sig och mer om passet i sig: Det blev mitt första step up pass, någonsin och jag måste säga att det gick bättre än förväntat. Passet var väldigt roligt och det blev bara bättre när man märkte hur bra det gick att hantera rörelserna. Jag ska vara ärlig och säga att jag kom av mig i mellan åt, men sådant får man ha överseende med.

 Hela passet gick i exakt samma takt, vilket jag upplevde som enormt stressreducerande. Jag skulle vilja uppskatta det som att min stressnivå låg på ungefär 75 % när jag kom dit – vilket är högt – och på 0 när jag gick därifrån. Det är inget dåligt omdöme, om du frågar mig.

Jag kan med nöje konstatera att måndagens styrketräning inte tycks ha efterlämnat någon grövre träningsvärk. Var lite öm i musklerna igår, men inte alls som föregående veckor. För mig betyder det att jag redan börjar se resultat.

 

Redan första styrkepasset, som var vecka 43, tog jag lite tyngre vikter än jag egentligen mentalt kände mig redo för. Klarade mig bra hela passet igenom, men träningsvärken som följde var inte att leka med. Första två dagarna kunde jag knappt gå, än mindre sätta mig. Var först på lördagen, fem dagar senare som jag kunde känna att träningsvärken faktiskt släppt.

 

Veckan därpå gick jag på ännu ett styrkepass, men den här gången 60 minuter istället för 45 och fick genomlida samma procedur med träningsvärken. Skillnaden var att träningsvärken den här gången släppte redan på fredagen.

 

Den tredje veckan var jag inte på det traditionella styrkepasset, utan på Kinesis – som jag skrev om för exakt en vecka sedan. Efter det passet hade jag knappt någon träningsvärk alls, bara lite ömhet främst i bröstmusklerna.

Så vad vi kan se är en utveckling från att inte kunna röra sig på fem dagar till lättare ömhet som övergår på en dag, på fyra veckors tid. Tänk vilka framsteg man kan göra, på bara en månad.