Vi människor gör ganska mycket, fast att vi innerst inne vet om att vi inte mår så bra av det. Ofta rättfärdigar man det på något sätt – hur ofta hör man exempelvis inte en rökare säga ”man får ändå cancer av allting, så vad spelar det för roll”. Eller så bestämmer man sig helt enkelt för att ’det händer inte mig’. En inledning som ger mig många tänkbara utläggningar, men idag fokuserar jag på mitt förhållande till kaffe.

 

Personligen är det helt uppenbart att det inte är meningen att jag ska dricka kaffe. Att andra dricker kaffe berör mig inte, men själv gör jag bäst i att låta bli. Egentligen har jag aldrig tycks om kaffe, men de senaste månaderna har det blivit att jag tar en halv kopp när det känns som att jag är så trött att jag snart raserar. Vilket blir en, kanske två gånger i veckan.

 

Strax därefter kommer min kropp med omedelbara, mindre trivsamma reaktioner: jag skakar i hela kroppen, får kanske ont i huvudet, hjärtklappning och magen beter sig inte riktigt som den ska. Skakningarna tillsammans med hjärtklappningen är det värsta. Det känns ungefär som om jag stressar upp kroppen, till full alarmberedskap. Märkligt för mig är att effekterna kan hålla i sig länge, en till tre timmar i alla fall.

Trots min medvetenhet kring vad kaffe gör med just mig, tar jag en kopp lite nu och då. Så vad tror ni, inbillade symtom efter ett liv med en bild av kaffe som både illasmakande och dåligt, eller kan koffeinet ha så stark fysisk inverkan?

Imorse när jag gäspande klev upp ur sängen och ställde mig framför badrumsspegeln slog det mig vad fin min hy såg ut, just idag. Många människor fnyser när man säger något sådant om sig själv, men varför ska man sträva efter att bara se det dåliga?

 

Under många år resonerade jag ungefär som Dr. Cox i Scrubs: att självförakt är den bästa vägen till perfektion – hatar du din kropp kommer du pressa dig själv ännu hårdare för att se så bra ut som möjligt. Frågan är då, blir man någonsin nöjd? Svaret är nej, vad du än eftersträvar kommer du alltid att tänka att du blir lite bättre, lite lyckligare om du kommer lite längre. Ett tydligt exempel är ätstörningar: Kanske börjar det som lite varsam bantning för att nå 50 kg, eller vilken siffra som helst. När du väl når 50 ändrar du till 47, 45, och så vidare utan direkt ände.

Jag speglar mig, en hel del faktiskt, allra helst i helkroppspeglar. Istället för att se allting anmärkningsvärt ser jag det jag gillar hos mig själv. Självklart möts vi alla av bakslag ibland, har en lite sämre dag men i grund och botten tror jag att det handlar om att inse att det är helt okej att tycka att man själv är bra, utan att komma till en nivå av arrogans. Kom ihåg att en positiv självbild inte nödvändigtvis innebär några ytterligheter – bara för att du tycker om dig själv är du inte automatiskt utseendefixerad, arrogant utan besitter bara lite (eller mycket) självförtroende.

Jag tycks lida av obotligt godissug. Just idag tror jag att det handlar om att jag låtit det gå för lång tid mellan måltiderna, men vetskapen har ingen större effekt på sugen. Inte mer än att jag se till att äta i tid imorgon – men vad hjälper det mig idag?

Imorgon ska jag träna Body combat och jag måste erkänna att jag är lite nervös. Har inte varit på body combat sedan i somras och är fullt medveten om att passet ändrats sedan dess. Till råga på allt ska jag gå ensam, utan en trygg och lika bortkommen träningskamrat vid min sida, vilket är det som påverkar nervositeten mest. Jag vet inte när passet byttes senast, något som görs var tredje månad, och kan bara hoppas på att det ändrats ganska nyligen. Det skulle innebära att de andra inte heller kan passet till punkt och pricka. Återstår att se!

I senaste numret av Topp hälsa (nummer 12, 2008) kan man läsa om vad de kallar en nyhet inom hälsa: fruktservetten. ”Frukt är billigt och nyttigt mellanmål – men man vill förstås tvätta frukten, vilket kan vara svårt när man är på språng” – skriver man på Topp hälsa. Lösningen har nu kommit i form av en våtservett, vars vätska består av 99,5% rent vatten och 0,5% konserveringsmedel.

 

Servetten har fått fem plus, av fem möjliga i Aftonbladets tidning Kropp och Hälsa, men personligen måste jag inta ett ställningstagande av ”nja”. Kan man inte bara tvätta sin frukt hemma, om man vet med sig att det inte finns någon möjlighet att tvätta den annars? Är man rädd för bakterier från väskan får man väl använda en plastpåse.

Det skulle vara om man köper ett äpple på pressbyrån och vill äta det på en gång, men jag står ändå fast vid mitt ”nja”. Jag får uppfattningen av att servetten ännu inte finns att köpa i dagligvaruhandeln, utan endast finns tillgänglig på fruktservetten.se.

Den här helgen har varit väldigt lugn och stillsam. Mest av allt har jag läst i Stieg Larssons bok, den är riktigt svår att lägga ifrån sig. Sedan har jag ägnat mig åt att sova lagom mycket, vilket har varit väldigt skönt. Under hösten har jag varit så onatuligt trött under helgerna, att jag brukar sova bort mer tid än jag faktiskt är vaken. Nu har jag istället sovit lite drygt åtta timmar och känner mig mer utvilad och redo för den kommande veckan, än jag brukar. 

Så vad har den här dagen att erbjuda? Jag tror att jag ska försöka gå ut i dagsljuset en stund, något jag sällan har tid med under veckorna. Därefter återstår det att se.  

Lipsylberoende är nog ett av de större vardagsproblemen, i alla fall bland tjejer, skulle jag tro. Jag läste någonstans att om man har en lipsyl av kvalitet, ska det räcka att applicera morgon och kväll. Många av oss är nog framme och smörjer betydligt fler gånger än så, särskilt i höstrusk och vinterkyla.  

Själv har jag alltid haft problem med att mina läppar spricker precis i mitten av underläppen, vilket inte direkt är bekvämt. I somras var jag på Aloe vera-party och inhandlade en lipsyl, vid namn Aloe lips med ganska speciell konsistens. Den är inte särskilt fast och känns nästan lite halvsmält hela tiden. Inget att ha i fickan, med andra ord.  

Hur som helst vill jag absolut rekommendera denna lipsyl, Aloe lips, som kostar ungefär 40 kr. Jag är dock rädd att den kan vara lite knepig att få tag i, eftersom Forever living products är en form av pyramidföretag eller något sådant. Går man in på deras hemsida står det: Kontakta oss på tel +46 31 727 80 00, så hjälper vi dig hitta en återförsäljare som bor i din närhet. Med en enkel googlesökning kan man även få fram förslag på återförsäljare.

Efter en shoppingrunda, en fika och att maten stod färdig förberedd i ugnen gick jag ut för att plocka upp äpplen och klippa lite grenar. Mat som sköter sig själv i ugnen, måste ändå vara det bekvämaste som finns. Jag och Flora (hunden) kunde lugnt gå ut och greja en stund. Men det känns faktiskt som att Flora snarare motarbetar mig än hjälper till när vi går ut och grejar; dra ner en massa grenar från skottkärran, lägger tillbaka äpplen på gräsmattan och hugger tag i grenarna jag håller i för att dra dem åt motsatt håll. Idag sprang hon dessutom och plockade upp äpplen från komposthögen, för att rada upp dem på trappan.

”Trädgårdsstädning” är kanske inte det mest intressanta ämnet att läsa om, min poäng är att det faktiskt är jobbigt att plocka äpplen, kratta och klippa grenar. En skottkärra full i äpplen och en del fuktiga löv blev så tung att jag fick svårigheter med att knuffa den. Som ni kan se på bilden finns det ganska gott om äpplen att plocka upp här. Dagens fysiska aktivitet blev alltså 40 minuters trädgårdsarbete, därefter blev det alldeles för mörkt för att vara ute. Har ni tänkt på det – när det väl börjar skymma, blir det fort väldigt mörkt.

Under förmiddagen åkte jag och Camilla, min lillasyster, en sväng till Överby för att kika i lite affärer. Vi blev minst sagt förvånade över att Bert Karlsson satt utan för Bokia och lät lika tjurig som vanligt. På ren impuls köpte jag boken ”Ät rätt, må bättre” som han skrivit tillsammans med Anna Skipper och fick den signerad.

”Den hade du väl inte köpt om han inte suttit där?” frågade Camilla, och det är nog sant. Inte heller är jag särskilt intresserad av just Bert Karlsson, men det var ju inte direkt så att jag köpte boken ”Mitt liv som Bert” som även fanns tillgänglig.

Så hem kom jag, men en bok, en vit baströja från H&M och avmaskningsmedel för katter. Inget spektakulärt, direkt.