Det är redan torsdag igen, vilket majoriteten av er troligtvis redan visste. För mig är det helt galet vad fort veckorna går – det var ju precis helg. Snart är det dessutom jul, vilket inte känns som särskilt längesen sist det heller. Jag kan se på min upplevelse av tiden ur två aspekter; det är skönt att veckorna går fort, att det snart är helg vilket ger mig mer tid för mig själv och för Janne. Å andra sidan känns det hemskt att tiden går så snabbt, för det finns så mycket man vill göra. När dagarna går så fort får jag en känsla av att jag hunnit med mindre än jag egentligen gör. Väljer du att se på det som att tiden rinner i väg, eller som att tiden har den gång den ska ha?

För mig gjorde det nytta att sätta mig och tänka igenom de målsättningar jag har med mig från skolan och som jag själv formulerat för den här höstterminen, just vad gäller praktiken. Att tänka igenom i vilken utsträckning jag uppfyllt målen hittills, visade att jag kommit betydligt mycket längre än jag väntat mig – en stressfaktor mindre. 

Jag satt just och läste en två dagar gammal artikel i Aftonbladet med titeln "Slipp träningsvärken". Ironiskt nog handlade det inte om hur man slipper träningsvärk över huvud taget - såvida man inte utgår från artikeln och drar slutsatsen att ändå sättet att slippa träningsvärk är att inte träna alls.

Artikeln handlade snarare om orsaken till träningsvärk, men det väckte viss skeptism hos mig. Så sent som för tre veckor sedan startades en diskussion kring träningsvärk i forumet på funbeat.se. En människa jag uppfattar som både påläst och uppdaterad skriver där, tillsammans med många andra, att träningsvärk är en av de frågor vetenskapen inte riktigt lyckats få kläm på. Man har sina teorier, men vet inget säkert. Aftonbladet talar för motsatsen; de påtalar en professor vid Umeå universitet, som tillsammans med sitt forskarteam hittat orsaken till träningsvärk för ett par år sedan. För ett par år sedan - hur kunde vi alla missa det?

Man skriver att träningsvärk "är ett tecken på att träningen har haft effekt". Ska man ta fasta på det, är det för mig samma sak som att påstå att all träning som inte lämnar träningvärk är verkningslös - eller ännu mer hårddraget: meningslös. Träningsvärk är i allra högsta grad en omtvistad fråga, kanske är det därför jag har svårt att ta till mig artikeln.

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3773604.ab

Idag är jag inbjuden på VeckoRevyns arrangemang kring Sverigepremiären av nya 90210. Det hade absolut varit roligt att gå på, men dessvärre sitter jag i Trollhättan medan evenemanget är i Stockholm. Hade jag inte haft en fullbokad morgondag skulle jag definitivt tagit chansen att komma hemifrån några dagar. För den som är intresserad av serien, har den premiär måndag 24/11 kl. 20:00 i TV400. Det är en fristående spinoff på serien Beverly Hills, som var populär på 90-talet.

Idag kunde jag inte annat än förstå att det egentligen inte var meningen att jag skulle gå till min praktik; det började redan igår kväll med att jag inte kunde somna. Jag har ingen aning om hur länge jag var vaken, men till sist orkade jag inte ens ligga vaken och började istället titta i gamla fotoalbum. Förr eller senare somnade jag, men när klockan ringde kunde jag inte förmå mig själv att gå upp, utan sov en timme extra.

Kan inget annat påstå än att jag kände mig ganska trött och frustrationen steg några grader när jag kommer ut till bilen, varav bildörren har frusit fast. Efter några om och men kom jag till sist in, hämtar isskrapan och går loss på rutorna. För att snart inse att jag av någon märklig anledning har frost även på insidan av rutan. I väg till praktiken kom jag ändå, enbart för att halka på en isfläck på parkeringen. Det har helt enkelt inte varit den bästa tänkbara morgongen.

Tanken var att jag skulle träna vattengympa med Älvhögsborgs kom i gång-kurs idag, men passet blev inställt och jag kom helt enkelt inte iväg till gymmet alls. Jag tittar inte på TV överdrivet mycket men när jag väl gör det är det ganska lämpligt att slå ihop det med träningen. Det kan nästan kännas fördelaktigt att man i princip glömmer bort trampandet, såvida man tittar på ett program som känns intressant. Idag fick det bli Ugly Betty.

 

Jag vill inte påstå att min motionscykel används särskilt mycket, men jag är den ganska trogen de dagar man varken orkar gå till gymmet eller utanför dörren. Idag kom träningsvärken, inte helt oväntat i övre ryggen och axlarna. För övrigt känner jag mig ganska trött och frusen, sängen är nog det som lockar mest av allt just nu…

Kan konstatera att jag under de senaste 30 dagarna tränat 1035 minuter, vilket innebär 17 timmar och 15 minuter. Det ger mig ett genomsnitt på 35 minuter om dagen. Har legat lite lägre än jag brukar den här hösten, men nu kan jag inte annat än konstatera att jag börjar komma i gång ordentligt. Ligger fortfarande lite lägre än i våras, men det kan jag leva med. Ibland måste motivationen få lov att tryta.

Isabella Löwengrip, aka Blondinbella, har skrivit en debattartikel för tidningen expressen som handlar om Janne Josefsson och SVTs program Debatt. Jag har själv inte tittat på programmet tillräckligt många gånger för att ha en faktiskt åsikt, men jag kan förstå Isabellas känslor eftersom jag tyckte att han tog ett tydligt parti under just det program hon deltog i.

 

Jag reagerade starkt på debattartikelns rubrik, som rent ut sagt är löjlig. Den ger artikeln en utgångspunkt på sandlådenivå, som nästan fick mig att sluta läsa på direkten. När jag tänker en gång till så förstår jag att det inte är Isabella som själv satt rubriken, utan har yttrat sig i form av att säga: ”Debatten övergår till osmaklig cirkusunderhållning i samma sekund som Janne Josefsson bestämmer sig för hur programmet ska sluta”. Det är lite skillnad på att säga så och på att säga ”Du passar bättre på cirkus, Janne” – tycker jag.

 

Utifrån de gånger jag sett Debatt är min upplevelse att det varit ett genomgående tema; att Josefsson har en tydlig, om än outtalad ståndpunkt. Jag har hört många uppskattande ord kring Janne Josefsson, att många tycker han är vår enda reporter som vågar undersöka ouppskattade saker. Frågan är om programmet inte skulle kännas rakare på något sätt om Josefsson klarlade och motiverade sin ståndpunkt?

 

Jag vet att jag funderade kring hans motattack på Isabella – blev det inte riktigt som han tänkt sig när förespråkaren från nykterhetsförbundet i ärlighetens namn kändes ganska mild? Hur som helst hade det varit bättre om Josefsson sa rent ut vad han tyckte och varför. Min tanke gång var att det handlade om att Isabella inte var myndig – lagligt sett får hon faktiskt inte dricka. Samtidigt är det faktiskt så att många ungdomar dricker och ska man prata om att vara en god förebild tycker jag att Isabella förespråkar ett sunt och kontrollerat förhållande till alkohol.

 

Läs hela debattartikeln här:

http://www.expressen.se/debatt/1.1373050/du-passar-battre-pa-cirkus-janne

Glöm inte bort att träna dina fötter, närmare bestämt. Våra fötter är nästan konstant skyddade i skor och blir därför ganska lätta att glömma bort. I genomsnitt går vi 11 000 mil under en livstid – mer än fyra varv runt jorden, vilket innebär att dina fötter ska hålla ett bra tag.  Foten består av 26 ben, 33 leder, 107 ligament, 19 muskler och lite senor. Ganska mycket på en så liten del av kroppen, tycker ni inte det?

 

Dagens skor är så avlastande för fötterna att vi knappt använder muskulaturen i fötterna, vilket är bra på ett sätt men det innebär också ett problem. Precis som övriga muskler i kroppen blir de väldigt svaga om de allt för sällan utsätts för belastning. Om fotmuskulaturen är för svag eller ansträngs för mycket sjunker fotvalvet, vilket i sin tur leder till att lederna blir felaktigt belastade. Fötterna hänger ihop mycket med resten av kroppen, vi ska inte gå in på några detaljer men kan klargöra att det hela blir till en ond cirkel.

 

För att stärka mina fötter brukar jag försöka träna barfota någon eller några gånger i veckan; i exempelvis yoga faller det ganska naturligt att vara barfota och träningen innebär många övningar som aktiverar fötternas muskler. Balansbollträning fungerar också precis lika bra barfota, enligt mig. Ett annat tips är att ta av skorna när man tränar stående vadpress.

  Källa till fakta om fotens uppbyggnad: www.parasuus.se

Idag tränade jag Body Combat, en träningsform jag testade på ett antal gånger under sommaren och verkligen fastnade för. Body Combat är ett för-koreograferat gruppträningspass på 55-minuter (10 låtar) som köps in från Les Mills International. Man kör ett och samma pass världen över under 12 veckor, för att sedan bytas ut mot ett nytt. Passen är inspirerade av diverse kampsporter med skillnaden att man sparkar och slår ut i luften, istället för att ha en motståndare.

Dagens pass kändes intensivare än det Body Combat upplägg jag fick känna på under sommaren. Upplevde mig ändå inte ha några större svårigheter med att hänga med, men upplägget är också bra på det sättet. Man bygger upp olika kombinationer under en låt, för att nästkommande låt arbeta med en helt annan kombination – du behöver alltså bara komma ihåg ett fåtal steg.  

På Les Mills hemsida kan man läsa att det nuvarande Body Combat-passet, det 37:e i ordningen, har ett ”underworld/blade vampire”-tema. Det var inget jag märkte av, men det är inte heller ett pass där man hinner fundera särskilt mycket. För den som läste igår skrev jag att jag var ganska nervös inför att gå på ett nytt upplägg helt ensam, men all oro lämnade mig när jag klev in i träningssalen och satte igång.

Det är definitivt en hård och svettig träningsform, men instruktören är riktigt bra på att hålla en igång. Efter passet kände jag mig inte heller dränerad på energi, utan snarare upplyft och uppiggad. Kan känna redan nu att jag kommer att ha träningsvärk i axlar och mellan skulderbladen under morgondagen. Det blir definitivt Body Combat även nästa vecka och om jag räknat rätt, borde det vara nytt upplägg då eller åtminstone den närmaste framtiden.